Vad är ett hydrolat — och är det samma sak som "blomstervatten"?
Ett hydrolat (hydrolat) är den vattenbaserade biprodukten av ångdestillation av växtmaterial; det lämnar destillationsapparaten som ett flöde skilt från den eteriska oljan. Det innehåller vattenlösliga flyktiga beståndsdelar och en mycket liten dispergerad fraktion eterisk olja. "Blomstervatten" är en kommersiell benämning som kräver försiktighet: vissa produkter är inte äkta destillat utan rekonstituerade blandningar av vatten plus eterisk olja, lösningsförmedlare och konserveringsmedel. För en formulerare är denna skillnad avgörande för både märkning och prestanda; i INCI förekommer ett äkta hydrolat vanligtvis som "...Flower Water" eller "...Leaf Water".
Att ersätta hela vattenfasen med hydrolat
Det vanligaste misstaget är att byta ut en del av formelns vatten mot hydrolat och betrakta arbetet som klart. Rätt tillvägagångssätt är att utforma hydrolatet som en funktionell del av vattenfasen:
- Hydrolatet kan utgöra 20–100% av vattenfasen; men dess eget pH och ledningsförmåga påverkar emulsionsbalansen.
- Hydrolat är vanligtvis sura (ungefär pH 3,0–5,5; det varierar mellan växter). Detta kan vara hudvänligt men påverkar valet av emulgeringsmedel och karbomer — vissa geleringsmedel förlorar viskositet vid lågt pH.
- Planera behovet av buffring och neutralisering i början av formeln; "lappa" inte till det i efterhand.
Mikrobiell risk: det vanligaste felet
Även om ett hydrolat är ett "rent vattendestillat" är det inte självkonserverande. Det innehåller näringsämnen (organiska beståndsdelar), och ett neutralt till surt vattenbaserat medium är gästvänligt för bakterier, mögel och jäst. Okonserverat hydrolat förstörs snabbt vid rumstemperatur. Formuleringsregler:
- Varje vattenbaserad/emulsionsprodukt som innehåller hydrolat kräver ett komplett konserveringssystem (brett spektrum: bakterier + mögel/jäst).
- Konserveringsmedlets verksamma pH-intervall måste vara förenligt med hydrolatets sura pH.
- God mikrobiologisk hygien på utrustning och fyllningslinje är avgörande; att börja med en låg mikrobiell belastning minskar påfrestningen på konserveringssystemet.
- Bevisa systemets tillräcklighet i den färdiga produkten med ett konserveringsutmaningstest (t.ex. ISO 11930).
Att förlita sig på hydrolatets naturliga/rena image för att dra ner på konserveringen är ett av de mest riskabla besluten inom kosmetik.